Düsseldorfskolan – konströrelsens historia, Achenbach, Marcus Larson och det nordiska landskapsmåleriet

Düsseldorfskolan är den grupp målare som tränade eller verkade vid konstakademien i Düsseldorf mellan 1819 och 1918, och som under sin storhetstid omkring 1830–1870 formade hur Europa och Nordamerika såg på landskap, bygdeliv och historia. Omkring 4 000 konstnärer knyts till skolan, och bland dem finns tyskar som bröderna Andreas och Oswald Achenbach, norrmän som Adolph Tidemand och Hans Gude, amerikaner som Emanuel Leutze och inte minst en rad svenskar: Marcus Larson, Bengt Nordenberg och Kilian Zoll. Skolans bilder är detaljrika, berättande och ofta romantiskt laddade, men de vilar på något nytt för sin tid: skisser och studier gjordes utomhus, direkt efter naturen, och de stora dukarna färdigställdes sedan i ateljén.

För den som bor och inreder i Sverige är Düsseldorfskolan en förbisedd släkting till det vi brukar kalla svenskt. Vattenfall i småländsk skog, bröllopsfärd i Dalarna, midsommardans i Rättvik: många av de bilder vi förknippar med 1800-talets Sverige tillkom på en tysk akademi vid Rhen. Den här sidan går igenom skolans historia, de viktigaste konstnärerna och verken, hur stilen skiljer sig från både romantiken och naturalismen, den svenska och nordiska delen av berättelsen, och hur landskapen och bygdescenerna fungerar som väggkonst i ett svenskt hem.

Innehåll
↓ Vad är Düsseldorfskolan?
↓ Skolans historia – från Schadow till 1918
↓ De viktigaste konstnärerna och verken
↓ Teknik och stil – så känner du igen Düsseldorfmåleriet
↓ Svenskarna i Düsseldorf
↓ Düsseldorfskolans arv och eftermäle
↓ Düsseldorfmåleri i hemmet – praktisk inredningsguide
↓ Tidslinje över Düsseldorfskolan
↓ Relaterade konstnärer och rörelser
↓ Vanliga frågor om Düsseldorfskolan

Vad är Düsseldorfskolan?

Düsseldorfskolan är ingen rörelse med manifest utan en konstnärsmiljö. Namnet används om de målare som studerade eller undervisade vid Kunstakademie Düsseldorf, och det som förenar dem är en gemensam träning snarare än ett gemensamt program. Akademin hade grundats 1762 av Lambert Krahe som teckningsskola, blev 1773 en akademi för måleri, skulptur och arkitektur och omorganiserades 1819 av den preussiska staten till en kunglig konstakademi. Från 1826 leddes den av Wilhelm von Schadow, som flyttat från Berlin och som behöll direktörsposten till 1859.

Snabbfakta: Kunstakademie Düsseldorf grundades 1762 av Lambert Krahe och gjordes om till kunglig preussisk akademi 1819. Wilhelm von Schadow var direktör 1826–1859. Termen Düsseldorfskolan avser målare knutna till akademin 1819–1918, med storhetstid omkring 1830–1870. Omkring 4 000 konstnärer räknas till skolan. Konstnärsföreningen Malkasten grundades 1848. Emanuel Leutzes Washington Crossing the Delaware målades i Düsseldorf och visades på Broadway i oktober 1851. De första svenskarna kom till staden under tidigt 1850-tal, och Marcus Larson studerade där från 1852. Göteborgs konstmuseum fick 2013 ett landskap av Larson som testamente efter Gustaf Werner (1859–1948).

Skolans särart är lättast att förstå mot bakgrunden av vad den ersatte. I början av 1800-talet var landskapsmåleri en lägre genre i akademiernas hierarki, där historiemåleriet stod överst. Düsseldorf vände på det: landskapet och vardagsscenen togs på allvar, men fick ändå bära berättelser, moral och stämning. Store norske leksikon beskriver hur motiven inte behövde visa en bestämd plats. Rätt återgivna detaljer i en fri komposition räknades som naturtrogna, och historiska, litterära och religiösa ämnen var fortsatt högt värderade. Det är en kompromiss mellan idealisering och iakttagelse som gav skolan dess särskilda uttryck, och som både kritiserades och älskades.

Under 1900-talet föll skolan ur gunst. Realismen, impressionismen och senare modernismen gjorde dess finmåleri och sentimentala berättande till symbol för det som avantgardet ville lämna bakom sig. Den senaste forskningen har tagit ett steg tillbaka. Lexikon der Düsseldorfer Malerschule gavs ut i tre band 1997–1999, och Museum Kunstpalast publicerade 2011 The Düsseldorf School of Painting and Its International Influence 1819–1918. Bilderna är lättlästa, välgjorda och rika på motiv som många fortfarande vill ha på sin vägg.

Skolans historia – från Schadow till 1918

Akademins historia under 1800-talet kan delas i tre skeden: uppbyggnaden under Schadow, storhetstiden med dess internationella elever, och en lång avmattning mot slutet av seklet. Gränsen mellan dem är flytande, men de följer tydliga förändringar i vad konstnärerna ville med sina bilder.

Schadows akademi 1826–1859

Wilhelm von Schadow, som kom till Düsseldorf 1826, byggde om akademin efter tyskt romantiskt och nazarenskt mönster. Undervisningen började med en elementärklass för elever från omkring tolv års ålder. Därefter följde en förberedande klass där eleverna övade perspektiv, ritade efter gipsavgjutningar och nakenmodeller och fick obligatoriska föreläsningar i anatomi och konsthistoria. Landskapsmålaren Johann Wilhelm Schirmer och historiemålaren Karl Friedrich Lessing var skolans andra tunga namn. Schadow satt kvar till 1859, då Eduard Bendemann tog över som direktör fram till 1867.

Malkasten och konstnärernas egen miljö

Vid sidan av akademin växte ett konstnärsliv fram som i många avseenden var viktigare för eleverna än lektionerna. År 1848 grundades konstnärsföreningen Malkasten, där Emanuel Leutze var en av initiativtagarna och Andreas Achenbach en av medgrundarna. Föreningen anordnade fester, utställningar och gemensamma resor, och den fungerade som kontaktyta mellan tyska mästare och utländska elever. Bengt Nordenberg var medlem 1856–1889, vilket visar hur många av de skandinaviska konstnärerna blev kvar i staden i decennier. Malkastenparken, som växte fram ur föreningen, finns kvar i Düsseldorf i dag.

Internationella elever och skolans spridning

Det som gjorde Düsseldorf till en internationell skola var att den tog emot elever från hela den västerländska världen. Adolph Tidemand kom 1837 som den förste norske målaren i staden, Hans Gude följde 1841 och stannade till 1862, och Morten Müller anlände 1847. Under tidigt 1850-tal kom ett antal svenskar och norrmän, bland dem Peter Nicolai Arbo, Lars Hertervig, Knud Bergslien och Anders Monsen Askevold. Många amerikaner kom: George Caleb Bingham, Eastman Johnson, Worthington Whittredge, William Stanley Haseltine och andra. Albert Bierstadt sökte till akademin men antogs inte, och studerade i stället för sin amerikanske vän Whittredge under sin tid i staden. Skolan påverkade därigenom direkt det amerikanska landskapsmåleriet och Hudson River School.

De viktigaste konstnärerna och verken

Fyra namn bär skolans rykte: Andreas Achenbach som landskapets och havets mästare, Emanuel Leutze som historiemålaren som nådde genom Atlanten, och Adolph Tidemand och Hans Gude som tillsammans förde det nordiska bygdelivet till Europas salonger.

Andreas och Oswald Achenbach – landskapets alfa och omega

Andreas Achenbach föddes den 29 september 1815 i Kassel och dog den 1 april 1910 i Düsseldorf, 94 år gammal. Han började vid akademin 1827, vilket gör honom till en av de tidigast och längst verksamma i skolan. Hans Storm på den norska kusten från 1837 hänger på Städel Museum i Frankfurt. Bröderna Andreas och Oswald, som föddes 1827 och dog 1905, kallades "alfa och omega" bland landskapsmålare, med syftning på deras initialer, och reste upprepade gånger tillsammans genom Skandinavien och Italien. Andreas Achenbach blev hedersborgare i Düsseldorf 1885, och bland hans elever fanns Marcus Larson. Store norske leksikon noterar att han bröt med det romantiska natursynet och fick större sinne för verklighetsskildring.

Emanuel Leutze – Washington Crossing the Delaware

Emanuel Leutze (1816–1868) föddes i Schwäbisch Gmünd och bodde i Düsseldorf i fjorton år från 1845. Hans mest kända verk, Washington Crossing the Delaware, har två versioner. Den första blev klar 1850, skadades i en ateljébrand och köptes av Kunsthalle Bremen, där den förstördes under ett allierat flyganfall den 5 september 1942. Den andra och större versionen beställdes av konsthandlaren Adolphe Goupil och visades på Broadway i oktober 1851. Den ägs i dag av Metropolitan Museum of Art i New York. År 1860 beställde den amerikanska kongressen av honom Westward the Course of Empire Takes Its Way för trappan i Capitolium.

Tidemand och Gude – Brudeferden i Hardanger

Adolph Tidemand (1814–1876), född i Mandal, studerade vid akademin 1837–1841 och bosatte sig sedan i Düsseldorf. Tillsammans med landskapsmålaren Hans Gude målade han 1848 Brudeferd i Hardanger, den bild som blev det norska nationalromantiska måleriets genombrott. Verket är ett av de tydligaste exemplen på Düsseldorfs arbetssätt: Tidemand målade figurerna och Gude landskapet. Nasjonalmuseet i Oslo förvarar mer än hundra av Tidemands verk. Kung Oscar I beställde 1848 en serie bilder av norskt bondeliv för slottet Oscarshall.

"Für unsere Studenten nur das Beste." – inskription på huvudtrappan i Kunstakademie Düsseldorf

Lars Hertervig och Düsseldorfs egensinniga rest

Inte alla elever blev skolans lydiga företrädare. Lars Hertervig (1830–1902) kom från Norge i början av 1850-talet och utvecklade ett gestaltningssätt som låg långt från Düsseldorfs finmåleri. Hans Fra Borgøya från 1867 finns på Nasjonalgalleriet i Oslo och hör i dag till de mest uppskattade norska landskapen från 1800-talet. Han är ett bra exempel på att skolan var en träningsplats, inte en stil: elever lämnade den med mycket olika uttryck.

Teknik och stil – så känner du igen Düsseldorfmåleriet

Det som kallas Düsseldorfmåleri går att känna igen utan att veta vem som målat. Tre drag återkommer i de bilder som kommit från akademin, och de skiljer sig på intressanta sätt från både romantikens och naturalismens bildspråk.

Naturstudier ute, stora dukar inne

Arbetssättet var sällsynt metodiskt. Skisser och studier gjordes utomhus, ofta på resor, medan de stora dukarna färdigställdes i ateljén. Eleverna började med att kopiera andras landskap innan de fick måla egna. Resultatet är bilder som ser spontana ut men är minutiöst komponerade, med ett övergripande förlopp från förgrund till bakgrund som styr betraktarens ögon. J.C. Dahl varnade enligt Store norske leksikon för den gyllene kolorit som kännetecknade mindre skickliga Düsseldorfmålare.

Berättande detalj och teatralisk ljussättning

Teatern påverkade både komposition och ljus. Figurerna står som på en scen, ofta vända mot oss, och ljuset faller dramatiskt över det som bildens berättelse handlar om. Akademin gick med tiden över till genremåleri med scener ur byliv och vardag, och det var den delen som kom att prägla de nordiska elevernas bilder. Skandinaviska målare odlade ofta folklivsskildringar och det nordiska landskapet, inte minst under intryck av den nationella väckelse som präglade deras hemländer.

Palett, yta och färdig finish

Paletten är ofta dämpad och jämn, med mjuka övergångar och en glättad yta som visar noggrannheten i hantverket. Bilderna har sällan det synliga penseldrag som impressionisterna senare gjorde till huvudsak, och det är en av anledningarna till att de gick ur modet. Samtidigt är det just den släta, kontrollerade ytan som gör dem så tacksamma som reproduktioner: detaljer, valörer och kompositionens linjer överlever tryckprocessen nästan oförändrade.

Svenskarna i Düsseldorf

Den svenska delen av Düsseldorfskolan är liten men tät. Store norske leksikon nämner Bengt Nordenberg, Marcus Larson, Carl d'Unker, Kilian Zoll, Ferdinand Fagerlin och August Jernberg bland de svenska målarna, och noterar att danskarna för det mesta höll sig borta. Finland representerades av bland andra Werner Holmberg, Karl Emmanuel Jansson och Hjalmar Munsterhjelm. Svenskarna kom i flera vågor, men de flesta under tidigt 1850-tal, och flera hade redan gått Konstakademien i Stockholm. För en bredare bild av det nordiska sammanhanget finns faktasidan om nordisk konst.

Marcus Larson – skolans främste svensk

Marcus Larson föddes den 5 januari 1825 i Åtvidaberg och dog den 25 januari 1864 i London, 39 år gammal, i tuberkulos. Han reste till Düsseldorf 1852 och utbildades i landskapsmåleri av Andreas Achenbach. Därefter flyttade han 1855 till Paris där han bodde i tre år, och hans Landskap med vattenfall fick hedersomnämnande vid utställningen i Manchester 1857. Han beskrivs ofta som den mest framstående bland de svenska Düsseldorfmålarna. Göteborgs konstmuseum har hans Waterfall in a Forest Landscape, olja på duk, 65 × 101 centimeter, som testamenterades av Gustaf Werner (1859–1948) till Göteborgs stad och överfördes till museet 2013.

Bengt Nordenberg – bygdens skildrare i Düsseldorf resten av livet

Bengt Nordenberg föddes den 22 april 1822 i Jämshög i Blekinge och dog den 18 december 1902 i Düsseldorf, 80 år gammal. Han hade studerat vid Konstakademien i Stockholm från 1843 och kom till Düsseldorf hösten 1851, där han undervisades av Theodor Hildebrandt och därefter av Adolph Tidemand, vars inflytande på hans motivval var starkt. Han fick ett svenskt statligt resestipendium 1856 och studerade i omkring arton månader för Thomas Couture i Paris, och han reste till Rom hösten 1858. Hans scener ur folklivet i Dalarna, Skåne och Blekinge är bland de mest kända, exempelvis Rowing to the Church, Dalarna från 1854 och en avskedsscen från 1876. Han målade också altartavlor, bland annat för kyrkorna i Stenbrohult och Gårdsby i Småland.

Kilian Zoll och Midsommardansen i Rättvik

Kilian Christoffer Zoll föddes 1818 i Hyllie i Skåne och dog den 9 november 1860, 42 år gammal, på resa i Halland. Han hade planerat att återvända till Düsseldorf. Efter studier vid Konstakademien i Stockholm 1836–1849 och en vända i Köpenhamn 1845–1846 bodde han i Düsseldorf 1852–1855 och arbetade nära Hildebrandt och Tidemand. Hans Midsommardans i Rättvik från 1852 är hans mest älskade verk, och hans bilder finns på Göteborgs konstmuseum, Nationalmuseum, Nordiska museet och Kulturen i Lund. När Zoll dog slutförde Nordenberg flera av hans ofullbordade beställningar. Det visar hur nära svenskarna i Düsseldorf stod varandra, och hur skolan fungerade som ett nätverk lika mycket som en stil.

Düsseldorfskolans arv och eftermäle

Skolans inflytande går ut över Europa. I USA tog Hudson River School och dess efterföljare intryck av Düsseldorfs metod att kombinera fältstudier med ateljéfärdiga monumentalbilder. I Norden bidrog den till framväxten av de nationella landskaps- och folklivsskildringarna som senare kallades nationalromantik, vilket beskrivs på faktasidan om nationalromantiken.

Den tyska bakgrunden finns i den romantiska traditionen som skildras på faktasidan om romantiken, men Düsseldorf var en mer verklighetsnära och mer kommersiell gren av den. Svenska målare som sökte sig vidare till Paris, som Larson och Nordenberg, mötte där den realism och det friluftsmåleri som senare kom att bryta med Düsseldorf, vilket visas i faktasidan om realismen. Mot slutet av århundradet gjorde 1880-talets svenska konstnärer uppror mot den akademiska och Düsseldorfpräglade konsten i Opponenterna.

Akademin lever vidare. Paul Klee var professor där 1931–1933, Joseph Beuys studerade 1947–1952 och undervisade 1961–1972, och Markus Lüpertz var rektor 1988–2009. Donatella Fioretti har varit rektor sedan april 2023. Det är en av de mest betydande konstskolorna i Europa i dag, med en historia som sträcker sig över mer än två och ett halvt sekel.

Düsseldorfmåleri i hemmet – praktisk inredningsguide

Düsseldorfmotiven är ovanligt lättplacerade. De har en tydlig komposition, en jämn och kontrollerad ton och motiv från natur och bygd som knyter an till svensk bostadstradition. Bilderna fungerar i de flesta rum, men de gör sig bäst där betraktaren hinner stanna.

Storlek och placering

Landskap med vattenfall, havsutsikter och bygdescener bär väl stora format. Välj 50 × 70 centimeter eller större ovanför soffa, matbord eller säng. Bilder med figurer, som Nordenbergs kyrkfärd i Dalarna eller Zolls midsommardans, tål ett mindre format, och 40 × 50 centimeter fungerar i hall och trapphus där man ser nära. Vår köpguide till 40 × 50 går igenom proportioner, passepartout och rätt ram.

Ram och passepartout

Düsseldorfskolans bilder har dämpad kolorit, och ramen bör följa efter. Mörk ek, valnöt eller en mjukt guldton passar bättre än kalla metallramar. En passepartout i varmvitt eller beige ger bilden den luft som en salongsmålning ursprungligen hade i sin ram. Hur ramen påverkar vårt seende är temat i vår genomgång av inramningens psykologi.

Tips: Ska flera landskap hänga tillsammans? Välj motiv med samma horisontlinje och samma ramtyp, så att ögat läser dem som en serie. Ett hav, en skog och ett vattenfall i tre likadana ramar fungerar bättre än tre olika format med olika ramar. Placera dem på en vägg med indirekt dagsljus, eftersom de mättade grönskalorna och blå himlarna är bland de första som bleknar i direkt sol.

Kombinera med andra motiv

Düsseldorfmotiv samspelar bra med botaniska planscher, med äldre kartor och med svensk modernism i dämpad färg. I vårt sortiment hittar du närbesläktade uttryck bland naturmotiv, i kollektionen konstverk av kända konstnärer, bland retro och vintage posters och i samlingen med posters av kända platser. Bygdeskildringarna hör ihop med den folkkonst som beskrivs i guiden till allmogestil och folkkonstens återkomst.

Tidslinje över Düsseldorfskolan

1762 – Lambert Krahe grundar Düsseldorfs teckningsskola. 1773 – den blir akademi för måleri, skulptur och arkitektur. 1814 – Adolph Tidemand föds i Mandal. 1819 – den preussiska staten gör akademin till en kunglig konstakademi med Peter von Cornelius som direktör. 1826 – Wilhelm von Schadow kommer från Berlin och tar över. 1837 – Tidemand blir förste norske målare i Düsseldorf. 1841 – Hans Gude anländer. 1848 – Malkasten grundas, och Tidemand och Gude målar Brudeferd i Hardanger. 1850 – Leutze slutför första versionen av Washington Crossing the Delaware. 1851 – Bengt Nordenberg börjar vid akademin, och Leutzes andra version visas på Broadway. 1852 – Marcus Larson och Kilian Zoll kommer till staden. 1857 – Larson får hedersomnämnande i Manchester. 1859 – Bendemann efterträder Schadow. 1885 – Andreas Achenbach blir hedersborgare. 1902 – Nordenberg dör i Düsseldorf. 1918 – den traditionella periodens slut. 1931 – Paul Klee blir professor. 1942 – Leutzes första version förstörs i Bremen. 2011 – Museum Kunstpalast ger ut The Düsseldorf School of Painting and Its International Influence.

Relaterade konstnärer och rörelser

Düsseldorfskolan ligger i skärningspunkten mellan flera spår. Den tyska grunden finns i romantiken och hos Caspar David Friedrich. Det nordiska arvet beskrivs på sidorna om nationalromantiken och nordisk konst. Det som kom efter, uppbrottet från den släta salongsestetiken, finns på sidan om Opponenterna och Konstnärsförbundet, och det internationella landskapsmåleriets historia finns på sidan om landskapsmåleri. En översikt över alla konstnärer och rörelser finns i vår Kunskapsbank. Fördjupande läsning finns på Wikipedia, i Store norske leksikon och på Göteborgs konstmuseums samlingsdatabas.

Vanliga frågor om Düsseldorfskolan

Vill du ge ett landskap eller en bygdescen plats på din egen vägg? Utforska våra naturmotiv och posters av kända platser för uttryck som delar Düsseldorfskolans lugn och detaljrikedom.